Mano-depressiv, Mano-supressiv eller bara en normal kvinna med UPS and downs?

Det har gått ett tag sedan sista inlägg men jag får meddela att jag har det bra. Jag har så mycket att säger att jag kunde sitta här hela kvällen och skriva, men hihihi näää ni skall skippa läsa om allt det där positiv i mitt liv. 

Image

Däremot samhället då, Gud det finns ingen gränser nuförtiden. Vet inte om trenden har kommit rund i Europa, eller kanske FRÅN Europa? :-P men Gud skrämmande är den och jag har vald att inte vara en del av denne hellre. Jag badade ju inte när alla badade så jag kan ju fortsätta att gå mina egna väger? Jag är strax tillbaks till detta- saken är faktiskt den att jag är irriterad och samtidigt FÖRTVIVLAD över att det kan/ får lov att gå så här. 

REALITY CHECK: de flesta människorna är goda, omtänksamma, snälla och ja du kan lita på många. Vi är en trygg samhället, och vi kan väljer vad vi vill ha på oss, vart vi vill gå, vi har frihet till att uttala oss om det vi vill samt frihet att leva det livet vi vill… Häng kvar här, skrev jag det? ” Frihet att leva det livet VI vill” 

Det är här jag börja ifrågasätta sak och ting mer och mer: det livet vi vill eller det livet vi tror att vi själv väljer? 

För några dagar skrev en väninna på just Facebook : ”  Når jeg hører datteren min fortelle hvor ekskluderende jenter på hennes alder er, gjør det vondt langt inn i hjerterøttene. Som voksne bør vi gå fram som gode eksempler. Vær et godt medmenneske, vis respekt, bry deg. Gi ros! Det ble dagens motto fra meg: Ha en strålende dag med sol på “- Lånad av Milla Camilla <3

Jag blev alldeles skrämd för det var bara några dagar sedan jag hade gått o tänkt på det själv: ” hur kan vi som vuxen skydda våra barn mot mobbning/ står som en levande exempel MOT mobbning?” Det verkar som att VI som vuxna är mer och mer exkluderande. Vi tar ju inte hand om varandra, varken på arbetsplats, eller i dessa skrämmande social medier behandlar vi varandra med psykisk press. Vi ger aldrig ros annars för att köra ner en annan. Vi är inte Gudinnor,  vi är hyena

Gudinnor, dom lyfter varandra. Dom ger ros, inte bara inne på social medier, men också IRL. Vi visar respekt och talar inte ner andra gudinnor. Vi solar oss i glans av medgudinnor framgång och vi fråga, undrar, lär oss och ser andra gudinnor som roll modeller. Om en andra gudinna inte har tid med oss och väljer att återkommer på en senare tidspunkt, ja så väntar vi och önskar henne all lycka, samtidigt som vi tycker att det är OK att hon just nu har andra prioritering- målet är att inte ta mer energi från henne eftersom hon är i en energetisk fas av sitt liv och behöver den själv :-D

Så tillbaks till det jag började med, alla “drabbas” i Norge nu : av den ” POSITIV våg” Det börjar alltid med att statusen på Facebook uppdateras. Det börjar med att en tackar den som har nominerad dig, så skriver du tre positiva ting i fem dagar :-) Jag ni läser rätt, du skall i fem dagar uppdatera statusen med 3 positiva saker, japp. Så det går från att tacka Gud för solen, lovprisa den härliga tid på terrassen och så går det vidare. Inget märkvärdigt, i princip vardags lyx som jag kallar det :-) 

Det jag stör mig på här är att det verkar som att någon sliter verkligen med att hitta dessa guldkorn i vardagen, och några andra skriver försenad och ber om ursäkt för att dom inte haft tid att uppdatera och så slänger dom dessa tre punkt på en desperat sätt om du fråga mig. Jag tycker det är mycket bra att vi önskar vara positiva, men förstår inte varför det skall göra andra så stressad. Det är inte konstigt att några bli stressad av all positivitet och som sjuksköterska som har lycka av att få vara i dessa rapport rom daglig har jag nu hörd hur många tycker om denna här positivitet tornado som sveper över landet :-)

Jag skrev förledes att jag mår bra, och det säger jag alltid, för jag mår bra faktiskt. Jag har haft tuffa dagar i livet men inte tuffare än någon andra. Jag har många tuffa dagar fortfarande och försöker att fungera bra i vardag. Jag är nykär och är tacksam för denna fina människa i mitt liv som är en märkvärdig duplicata av mig själv. Jag inser hur tuff det är att vara mig när jag träffa mig själv i dörren.

Jag har en ny jobb där jag känner mig hemma redan: det är mycket att sätta sig i, men tja jag lär mig, jag är flexibel, och jag ger mig aldrig. Kunde i princip gå tillbaka till högstadiet idag om jag fick lov och tagit det därifrån. Jag är nog en kämpe börja jag inser. Men nu är det faktiskt en styrka och det är jag tacksam för- Jag BEJAKAR de goda och de onda dagar. Jag blir starkare efter varje nedgång, jag har lärd mig att se lyset på änden av tunneln. 

Det är min enda positiv ting på listan. Jag ser detta som en vanlig ting jag :-) Jag är varken mano de eller oppressiv. Jag är en kvinna med antingen PM eller PM syndrom och mitt upp i allt samman njuter jag av livet : Numera livet jag själv väljer leva. 

I DO DARE to live, do you? if not, then figure out how it could be like. 

Love you

                                                   

                                              

Image 

About these ads

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s