Esperance.com

Shall I stay or shall I go? Why?????

Nu är vi här igen- Jag är symbolen för uttrycket ” skinnen bedrar” om någon är det. Jag har hörd innan någon säger ; ” jag önskar jag hade haft ditt självförtroendet”  eller bättre att dem önskar dem var så stärk som mig vad????

Nu tar jag en brutal UPPGÖR mot min stärka jag. FUCK YOU och snälla dig tar dig ditt peppar gror fattar du hur trött jag är på dig??? du ställer bara till det och det är numera ohållbart 😦

Jag är trött på alla tårar jag har gråtit i ensamhet i min stor skön säng utan att någon fått vetat om dom. Jag är utsliten efter alla timmar av ångest och rädslan  i min ensamhet. Nu är jag less RIKTIGT LESS och vill bara dö för det är inte värd att leva i en värld där du missförstås stadig vek och inte släppas till, DUUU ja du som tror bara att jag är stärk och klarar av allt och av den anledning lever i ångest för mitt tillvaro och gör allt som står i din makt för att jag skall må dåligt,  vet du HUR JAVELIG jag mår i realitet?  Nej du anar inte därför slår du fortfarande fast du med inser att jag ligger flat på ryggen och har knappast ork för att resa upp mig 😦

 Det är så här att när du har varit med om våld båda fysisk och psykisk våld så lär du dig att stänger ut detta för att överleva och därför kan inte jag visa för hela världen att jag är mjuk i kärnan och låta alla komma åt min allra mest sårbara del???

Nu är jag här igen och chefen kallar på mig i sin kontor och informera om “klagomål” som han har fått om min person? bara att det inte hänger i greppet ALLS ??? det är inte ett ord sant tror mig. Jag är omtänksam och genuint överför mina patienter??? och dem kunde jag ta med mig hem om det så behövdes? ja det är sant. Jag är för helvetet inga specialist men trust me: Jag är kompetent och stillar i samma lag som dig som kan ALLT förövrigt. 

Ikväll känner jag bara för att somna still in … TRÖT på allt här i livet. Avskyr rasism och översättare mentalitet

Slutta bekämpa mig hör ni

jag har inga ork numera

Nadia som önskar er en härlig natt och ber om att få vara i FRED  

Larvik – Helsingborg :-)

Någon drömmer om att få leva mellan Paris- London- New York så er det någon som TRIVS kanonbra mellan sin gård och Oslo, en annan tycker det är bra som det är här och nu där dem befinner sig och UTAN ytterligare krav, så var det JAG då som tror att livet det skall bara måste levas mellan Larvik och Helsingborg 🙂

I March skulle vi ( studerande på Yrkeshögskolan i Landskrona) börja på en 7 vecka lång praktik period på SPA. Minnen är bra. Jag hade en VAG och nog så suddat minne om ett ort jag och min fd man reste igenom loooong time ago. Jag kom bara ihåg den där gull byggnad där vi övernattade, idag vet jag att det var Grand Farris  i Larvik 🙂 Vi hade några fantastiske timmar där med hav och god sjömat och jag sa till mig själv hit skall jag tillbaks for sure. Vi hade ju precis haft undervisning i SPA ( Salu Per Aqa) och lärd oss att många av de riktigt bra SPA var byggt på en källa så var ju Farris. Jag googlade och hittade Farris Bad men vet idag att det INTE ens existerade när jag var där men so what? hit skulle jag nu som jag hade möjlighet o så blev det men det som blev annorlunda var att jag fick med mig finast Lollo och det är jag evigt tacksam för idag: underbar fin tid hade vi- Tusen hjärtligt tack Lollo

Larvik ❤

VI avskrev ju Larvik på direkten: Skauning som vi var var vi övertygen att här kunde man ju inte bor för f*** nöööö. Kommer ihåg vi klättrade mot Amfi på jakt efter några svarta byxor för Lollo till jobbet o Gud som vi var typ HELT ferdig med Larvik. Men as time passed by hittade vi otroligt många fina platser och jag har varit många gånger i Larvik denna sommar och enda djupare in i nothing ? Stavern ?? WTF typ? men I am sold och hjertet gror fast och planen blir klarare…

Tack finast Espen för att du räddade mig från att vila mig bort i Sandefjord: hahaha där är ju det den värsta invandringsquote av asiater 😉 OMG jaaa därmed var projekt Sandefjord passé men det är ju DET en har riktiga vänner till och att jag passar bättre i Larvik, tryggt placerad bland alla FRP folk visste du min själsvän; det är ju inte många vänner man har som en kan säger ” kommer du ihåg då… ” men du är en sådant 🙂 Ville bara säger att jag är glad för att du alltid varit min vän och trott på mig till och med NU som jag vänder åter hem som en LOOSER ❤ TACK för att du finns o jaa Larvik blir det eller värre Stavern 😀

Sen att båten kanske snart går härifrån till Strömstad och jag då efter ca 3 timmar är i Skaune och kan kramar alla de fina människor jag har nu TVINGATS lämna där gör ju saken inte sämre? Jag har tur som kan göra mina val utan begränsning : HAPPY

Nu i helgen gör jag det jag ALDRIG trodde ville bli till. Flytta för gött från Skåne. Son och mor har kommit på plats: ingen av oss var klar för detta här och det känns fortfarande overkligt men vi är här och Fredag kör vi ner och hämta hem det sista vi har där samt att jag kanske sätter en ny prick i Helsingborg som en fastpunkt i mitt nog så KAOTISK liv: jag har nog inga möjlighet att hitta hem någon gång.

Så jag drar ett röd streck mellan Larvik och Helsingborg eller kanske Helsingborg och Larvik/ Stavern?

En härlig tanke som fyller mitt hjärta med HARMONI… nu kan jag bara njuter for det är det JAG har vald: no one should/ will ever stopp me for feeling that happiness. I came by myself och jag stannar för JAG vill och FÅR lov. Jag får lov att vara lyckligt visst får jag det? fast det är BARA mellan Larvik och Helsingborg eller omvänd. Hmmmm ja vad är lycka?

Notte notte.

PS; Trodd hela långa dag idag att jag skulle jobba 07.30 imorgon bitti o hihihi kolla o inser att jag jobba först KVÄLL- LYCKA det med. Herre Gud jaaaa

Love to you

 

Lykke er et valg

So it is…

Sommar 2013 vill jag numera inte vara utan. Det är sommaren där jag åter efter många långa år fick erfara hur elak människorna kan vara mot varandra men Gud bevara mig, det är ju så det skall vara för att vi skall göra val som förr oss vidare eller hur?

Det mest bisarre är nog det där att bli missförstått eller hur? Insikten som uppstår när du fattar att du kommunicera HELT på tok av det du äntligen vill förmedlar?

Bagage kommer vi alla med fast många av oss som jobbar som coach menar att valet är DITT och du har många valmöjligheter, vi menar och säljer illusionen att du INTE påverkas av allt som varit men kan skapa det DU önskar här och nu och, i ditt liv är det enda DU som är regissören.

Acccchhhh om det var så enkelt? då hade ju detta sett ut som omslag på en av dessa Jehova vitnar  tidningar? Så är det ju lite för du kan väljer att tro att du mår skit bra eller bara skit: i både tillfälle har du RÄTT. Jag är en fyrverkeri av en integrerande kvinna: jag öppnar armar och kramar om VÄRLDEN med samma förtroende varje enda gång och ser det gode i till och med den ondaste här på jord, men denna sommar kostade mig nästan livet.

Jag kan konsten av att känner mig besviken: och nu sitter jag i mitt rum och lugnare kommer ordet tillbaks som jag aldrig trodde någon kunde kläcka ur sig överför en annan människa bara såhär. När jag litar på någon som gång på gång kramat om en och sagt HUR väldig den är glad för mig väntar jag mig en visst förtroende tillbaka men så är det ju inte för oss alla 🙂 Säger jag till någon att ” detta stannar mellan oss” så STANNAR DET MELLAN OSS det är sådana små principer jag har och tror faktisk att varje vettig människa har.

Repertoar är gedigen av allt jag har hörd denna sommar utan att dö fast det var det som förmodligen var målet? Jag  vet faktisk inte helt men jag har hittat tillbaka min skratt. Jag har åter fått val och makt av att bestämma över mitt liv och närheten av enkla individer betyder inget för mig numera 🙂 Jag är inte längre skamsen bara för att jag finns och visa kärlek och godhet mot andra.

Hihihi nej Gud. En vissa sort människor skall du enda aktar dig för oavsett hur gott du tror om alla människor så är INTE ALLA goda et BASTA . Jag lär mig aldrig men detta är något lärdom jag väljer bort.

Tiden har blivit höst och minnen är numera så blek att jag knappast minnas det som hänt: Nadia in a nutshell

Kvar är minnen om fina människor man träffade. Jag behöver ju inte ha alla kvar i mitt liv men att minnas alla upplevelserna alla kramar båda de goda och de falska det är en del av livet det: Jag väljer alltid det som passar mig så denna gång med. Här om dagen var jag i Stavern och njutande var på topp: här trivs jag enormt: Now I can just do it och det utan att känner mig invaderande 🙂 FREEDOM ja for VEM sätter gränser på vilka val JAG skall ta?

Jag jobbar och jobbar och inser att jag mår som en fjäril, en fjäril som flyger från blommar till blommar för att överleva och fast den avskys – på sjukliga fel premisser- så överlever den.

Nu var jag klarare i mitt språk- olika mig som inte gillar vara hård mot andra- men klar och precis klarade jag säger det:  ” Jag behöver ABSOLUT ingen pojkvän men en FAST sexpartner, för jag mår psykisk dåligt av att tvingas byta sexpartner”

Men jag har ju inte sex med någon jag inte gillar, NEVER ever det är att bli våldtagen: så om jag skall ha sex med någon så måste jag också älskar denna person på något sätt och för alldel du måste gärna leva DITT liv för jag har MITT men jag klarar bara att vara intimt med en enda person 🙂

Och by the way bara för det är det som är vettigt, så behandlar jag min sexpartner med mycket respekt och visar min uppskattning/kärlek/begär på ett mycket tydlig sätt… det är ju enda DIG/ MIN SEXPARTNER som tar mig då och då i sjunde himmel eller hur?

AMEN 🙂

Om det inte var klar nu så är det mig det är någon fel på 🙂 som alltid 😉

Jag är klar för att säger som det är ialfal om frågan skulle kommer upp 🙂 men en sak är klar…

Detta:

Beautiful imperfection PLUSS :-)

Våga följa LYSET : det enda sätt att lämna mörkret BACK dig ❤

Ojjj beklager at det går dager og hav mellom hver innlegg men ja i motsetning til det mange tror om OSS 🙂 ( ja vi er en egen ras ) så har de fleste av oss ETT EGET LIV ved siden av alla sosiale medier: så om noen irriterer meg så slenger jeg lite dritt om og på hvedkommende via Twitter, om noe er helt i blinken blir det statusoppdatering på Facebook – selv om en venn konstaterte her nå i helgen at jeg ikke oppdaterer så ofte nufortiden da, hehehe han har ikke fått med seg alle mine spydige kommentarer på Twitter da PSSST si ingenting noen sted må jo jeg får gjemmer meg da 😀

Så har jeg jo via min clever datter joina ” Ask me” og gruer meg till noen begynner å spörre og graver da- nej ikke at jeg tror en patetisk tanke som att MITT LIV er så spennende NOT, men jeg vet at noen vil vite mer og i sin anonymat vill slenger både ris og ros i form av spörsmål : så er det bare nå fortiden med JUST DET sosiale medier: you hide, you act, you follow: Ka ae liksom vitsen å spörre meg da? ooo joo da Ask me er helt i sin tid for å gjöre den der stueprat enda mer totally useless: HEIA social network sier jeg bare og inviterer till ” Spørretimen”

Jeg tar jo mye buss nu om dagen og da kjörer jeg forbi huser og hjemmer der allt ser så flott ut: da savner jeg min DEN GANGEN PERFEKTE familje: Her var ALLT perfekt hör ni?

Mannen: oljeshejk, velutdannet, good looking: ja EN Mann liksom

Kvinnan: ja for å låne min egen datters ord: Import fra Afrika men mer norsk ( jeg klarte jo integrasjonen bra TRODDE jeg

Barnen: Prakfulle: fine flotte, friske velskapte barn. Höfflig till tider og ett helvete når det passet dem 🙂

Så var det all som skall till: gård, konebil, Aupair, “venner” ja du kan skrive listen selv, for det  var ikke dårligere en hos ALLE andre, till det sa PAAAANG og slutt var det.

Når og HVA gikk gal? spörr du meg?

Svaret er at jeg IKKE vet, og jeg har sluttet å pröve å finne svaret. Vi mislykka PUNKT SLUTT.

Tragisk sa noen, uff da sa mange og de som ikke visste hva de skulle si sa att ” det ordner seg” .

Det ordnet seg: hvordan og på hvilken måte ta vi ikke opp her, men nå etter mange år er jeg tilbake till traktene jeg aldrig trodde at jeg kunne leve i: totally broken and – just det- MISLYKKET.

Jeg er da en Gudinne og jeg bejakar livet så jeg inser att JU det ordnet seg for at han gikk videre og blev bare BEDRE, jeg gikk videre og blev enda bedre, og barnen hadde/ har flotte foreldre. Flotte foreldre som har ibland vanskelig med å komme over den der fantastisk kjaerlighet som engang bindet dem: flotte foreldre som mislykket rett og slett.

Vi har kjempet og kriget, ingen vinnare, ingen forlorare.

Vi er en perfekt mislykket FD perfekte familje.

Hva om vi hadde valgt å alltid vaere perfekte da? Kommer tilbake till det den dag jeg orker kaster bort energi på det, men idag sa en naer venn noe som fikk meg till å legge ned tid på bloggandet. Han er lykkelig gift har jeg ALLTID synes, og dem har flotte velskapt gutter som han bruker mye tid på/med ved siden av sin krevende “Sjefjobb” ( Herre Gud, hvor perfekt er ikke dem???)

Dem skulle da i skogen idag og jeg blev lite sådär lagom avundsjuk och skrev att jag var på jobb och skulle till enda en jobb, så för min del var det jobb HELA dagen. Då skrev han att jag kanske inte skall jobba ihjäl mig. Jag låt lite av min avundsjuka lysa fram och skrev att det var nog bättre med jobb hela dagen en att sitta ensam i lägenheten eftersom sonen var hos pappan. Svaret : ” Jag hade inte haft något emot att sitta ensam i en lägenhet i helgen och inte känner all måste och krav”

Hör du min vän: det samme tänkte jag den där gången: utan att vara varken bitter eller ångerfullt, säger jag bara: ” Gud VAD GLAD jag är att du INTE ens kan föreställa dig hur hemsk det är och ordet hemsk här är bara FÖRNAMN”

Wish I could fix you and let you just FORGET that thinking.

Värme och kärlek till er alla.

“

Beautiful imperfection :-)

Fassader: dem er vakkra og der syns det inget- Allt er så perfekt og stödig, hvilken lykke liksom. Ingen törr vaere mislykka idag: vi presser hverandre till det ekstreme og er nådelös. Vi smuldrer ned bak våre fassader og likevel inser ikke vi at det vesentlige trenger stödd fra oss- når blev det så her? 

For noe måneder siden valgte jeg å forlater denne tog mot “sluttet” 

Det finns ingenting å glede seg over på enden av denna reise annet en trötte mennesker som er skuffet over at det ikke blev som dem trodde

Husk på at Vintage er bra, Antik er inne, så tillåt deg selv å vaere den der vakkre gammeldags objekt; törr å feile, står for det at du ikke er den der PERFEKTE skapelse, ja vaer helt mislykket om det så får lov å vaere så.

Det er det der å kunne elske seg selv også der som er hele greie. 

Tenker bruker lite tid på denne tema her fremover

Nåååå går sykepleieren og legge seg

En riktig god natt till dere mina fina vänner

Nadia

 

The veil of sorrow

It takes more than 19 years to mourn a beloved mother, trust me.

Today morning, I was covered by the veil of sorrow and my whole day have been impregnated in mourning. 19 years ago, the news reached me, that my lovely mum- that amazing and totally adorable woman has passed away at the tender age of 48, leaving 6 children in sorrow and 2 grand children.

I was so into my duties as an elder sister that I could hardly spend a minute crying or committing to pain. I just had to keep on going, fighting for our survival. Today evening on my way home, I could feel that immense need to cry and just let go when passing by the cemetery @ Lörenskog Kirke, but again I was not yet strong enough to say ADJÖ

I have that awful feeling that I just don’t let her go: I hold on her: hoping I will make everything clear and ready for her leaving, and yet 19 years later I am still not done and I am like missing the courage to say ADJÖ to her, then wondering WHY I AM EXPECTING some new HELLO?

At the same time I realise that it is the little scared girl in me, that is not yet ready for separation. I have not get enough of your love, dearest. Too young to die you were, to good to stay on earth at the same time, and I wish sometimes, I could join you: I am not just making it out here: facing this world without you seems like trying to drink a huge sea.

I know I should let you go, but then where to hide?

Time has passed by … 19 years since the life just choosed not to show up at your Rendez-vous

At your funerals dad said : ELLE A AIMÉ LA VIE, MAIS LA VIE NE L’ A PAS AIMÉE. Was that so?

I remember you as a joyful and happy woman, beautiful and lovable

Might this be the last year of mourning, and hopefuly by 20 let me lift up the veil of sorrow and let you go.

You dreamed of getting 50, asking in your prayers daily to be given that chance: as much as I sometimes feel misunderstood by the world, and end up graving myself deeper in regrets, as stronger my conviction that you and me are going to celebrate my 50th in your honour on a place worth the GOLDEN HEART you were

Love and miss you muuuuucho

La MIA mamma: tur man har bare EN ENDA mamma. Jag älskar dig.