Beautiful imperfection PLUSS :-)

Våga följa LYSET : det enda sätt att lämna mörkret BACK dig ❤

Ojjj beklager at det går dager og hav mellom hver innlegg men ja i motsetning til det mange tror om OSS 🙂 ( ja vi er en egen ras ) så har de fleste av oss ETT EGET LIV ved siden av alla sosiale medier: så om noen irriterer meg så slenger jeg lite dritt om og på hvedkommende via Twitter, om noe er helt i blinken blir det statusoppdatering på Facebook – selv om en venn konstaterte her nå i helgen at jeg ikke oppdaterer så ofte nufortiden da, hehehe han har ikke fått med seg alle mine spydige kommentarer på Twitter da PSSST si ingenting noen sted må jo jeg får gjemmer meg da 😀

Så har jeg jo via min clever datter joina ” Ask me” og gruer meg till noen begynner å spörre og graver da- nej ikke at jeg tror en patetisk tanke som att MITT LIV er så spennende NOT, men jeg vet at noen vil vite mer og i sin anonymat vill slenger både ris og ros i form av spörsmål : så er det bare nå fortiden med JUST DET sosiale medier: you hide, you act, you follow: Ka ae liksom vitsen å spörre meg da? ooo joo da Ask me er helt i sin tid for å gjöre den der stueprat enda mer totally useless: HEIA social network sier jeg bare og inviterer till ” Spørretimen”

Jeg tar jo mye buss nu om dagen og da kjörer jeg forbi huser og hjemmer der allt ser så flott ut: da savner jeg min DEN GANGEN PERFEKTE familje: Her var ALLT perfekt hör ni?

Mannen: oljeshejk, velutdannet, good looking: ja EN Mann liksom

Kvinnan: ja for å låne min egen datters ord: Import fra Afrika men mer norsk ( jeg klarte jo integrasjonen bra TRODDE jeg

Barnen: Prakfulle: fine flotte, friske velskapte barn. Höfflig till tider og ett helvete når det passet dem 🙂

Så var det all som skall till: gård, konebil, Aupair, “venner” ja du kan skrive listen selv, for det  var ikke dårligere en hos ALLE andre, till det sa PAAAANG og slutt var det.

Når og HVA gikk gal? spörr du meg?

Svaret er at jeg IKKE vet, og jeg har sluttet å pröve å finne svaret. Vi mislykka PUNKT SLUTT.

Tragisk sa noen, uff da sa mange og de som ikke visste hva de skulle si sa att ” det ordner seg” .

Det ordnet seg: hvordan og på hvilken måte ta vi ikke opp her, men nå etter mange år er jeg tilbake till traktene jeg aldrig trodde at jeg kunne leve i: totally broken and – just det- MISLYKKET.

Jeg er da en Gudinne og jeg bejakar livet så jeg inser att JU det ordnet seg for at han gikk videre og blev bare BEDRE, jeg gikk videre og blev enda bedre, og barnen hadde/ har flotte foreldre. Flotte foreldre som har ibland vanskelig med å komme over den der fantastisk kjaerlighet som engang bindet dem: flotte foreldre som mislykket rett og slett.

Vi har kjempet og kriget, ingen vinnare, ingen forlorare.

Vi er en perfekt mislykket FD perfekte familje.

Hva om vi hadde valgt å alltid vaere perfekte da? Kommer tilbake till det den dag jeg orker kaster bort energi på det, men idag sa en naer venn noe som fikk meg till å legge ned tid på bloggandet. Han er lykkelig gift har jeg ALLTID synes, og dem har flotte velskapt gutter som han bruker mye tid på/med ved siden av sin krevende “Sjefjobb” ( Herre Gud, hvor perfekt er ikke dem???)

Dem skulle da i skogen idag og jeg blev lite sådär lagom avundsjuk och skrev att jag var på jobb och skulle till enda en jobb, så för min del var det jobb HELA dagen. Då skrev han att jag kanske inte skall jobba ihjäl mig. Jag låt lite av min avundsjuka lysa fram och skrev att det var nog bättre med jobb hela dagen en att sitta ensam i lägenheten eftersom sonen var hos pappan. Svaret : ” Jag hade inte haft något emot att sitta ensam i en lägenhet i helgen och inte känner all måste och krav”

Hör du min vän: det samme tänkte jag den där gången: utan att vara varken bitter eller ångerfullt, säger jag bara: ” Gud VAD GLAD jag är att du INTE ens kan föreställa dig hur hemsk det är och ordet hemsk här är bara FÖRNAMN”

Wish I could fix you and let you just FORGET that thinking.

Värme och kärlek till er alla.

“